Godkväll bloggen, en skärrad Linnea skriver idag.
Satt och spanade runt på bloggar, och hittade en blogg som grep tag i mig. Har läst inlägg efter inlägg och bara insett hur förfärligt livet kan vara... Någon tår har lyckats ramla ner för kinden oxå.. och jag tror ni kommer förstå varför.

Denna tjej, Ellen, förlorade sin pojkvän i somras..
Han drunknade i en dykningsolycka. 21 år gammal.

Tjejen är i min ålder och jag känner bara hur ont det gör. Han skulle bara dyka från klippan som han alltid gjort alla somrar, men det slutade illa denna gång. Att Ellen fortfarande står upp, det är enormt. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till om min älskade togs ifrån mig, inte hade jag varit stark nog att blogga öppet om det, med det är hennes process. Jag lider med denna tjej..

Men vad gör man, vad i helsike gör man då man vet att man aldrig mer kommer få se någon. Aldrig. Det är en skrämmande tanke och jag hoppas och ber till Gud att ingen i min närhet behöver uppleva detta. Fy bubblan vad jag skulle må kaka om Linus bara en dag var POFF, borta.. Eller i huvudtaget, min familj, mina vänner o alla som jag har nära... Usch, blir ledsen bara av att tänka tanken.

Ägna en minut extra att hålla om de du håller kära, du vet aldrig när du får se dom igen. Och glöm för baske mig inte att säga Jag älskar dig.

Linus, Jag älskar dig ♥