ta aldrig någon för givet.

och då menar jag verkligen aldrig. det är aldrig okej. jag har både tagit för givet och blivit tagen för givet. båda suger. jag tar aldrig någon för givet längre. och tar någon mig för givet är jag stark nog att gå. att jag för några år sedan inte var den bästa Linnea är något jag tar med mig, jag var en person som bara lät livet flya på, brydde mig inte särskillt mycket om jag sårade någon. men jag vet vem jag är nu och jag vet vilka jag behöver.

att bli tagen för givet var fruktansvärt. det var att ständigt vänta på ett telefonsamtal som aldrig kom, det var att aldrig veta om personen skulle dyka upp trots att man planerat att man skulle ses. det var att ständigt undra om man skulle höra från personen under dagen eller inte. att bli tagen för givet är att man tror att allt ska vara så självklart. men du kanske måste säga dom där orden även fast du vet att din vän vet det. du kanske måste kämpa lite, även fast allt är så självklart. det värsta kanske är, att man nästan aldrig fick höra ordet förlåt.

jag och min vän pratade häromdagarna om hur det är att egentligen bli tagen förgivet. att det känns så jävla meningslöst. man känner sig helt bortglömd och man vet att det inte bli någon skillnad hur man än säger saker. och jag kom fram till att det där ska jag skriva i bloggen. påminna er läsare om att aldrig ta någon för givet. för vip en dag står du där, och personen i fråga orkade inte med att vara osynlig längre. vad gör du då? då du står där själv och insett att det var kanske inte så bra gjort.

jag pekar verkligen inte ut någon nu, utan kände att det kanske behövdes lite sånt för att i alla fall några ska inse att ring den där kompisen, hon kanske behöver det, även om du vet att hon vet vad du ska säga.

så snälla, ta aldrig någon för givet.



inspirerad av ekl.